MISS QUESTION MARK

idag känner jag mig lite lat. var tidigare tvungen att samla mig i sisådär en halvtimma för att orka gå upp från sängen för att gå ner och hämta telefonen. ja, jag har en såndär hightech bärbar dator, så tillbringar all min datortid nerbäddad i sängen med datorn i knät. något som ibland kan vara lite negativt med denna bekvämigtet är att jag allt för ofta ofrivilligt råkar somna. men i alla fall, idag kom min mamma hem från sin övernattning på något weird ställe med sitt jobb. hon berättade att hon endast sovit tre timmar denna natt, och igår tillbringade tiden i ett stort lusthus festandes med sina kollegor. efter saknad av musik fick de av någon konstig anledning för sig att köra dit min mammas bil, putta upp den för några terrängiska motstånd och köra in den i lusthuset (!!). där spelade de min gamla green day skiva, sweet samt annat som fanns till hands. ack ack ,dagens medelålder.

kom nyss att tänka på min tidigare av
mina många nerkärelser dan stevens.
hade en hel mapp med bilder på hnm
på min förra dator. blev helt förälskad
efter att jag första gången såg honom
som söt nerknarkad bög i the line of
beauty på svt. puttinutti, är han inte fin?

vad dålig jag är som lovar er värsta roliga och spännande bloggen etcetra och nu varit såhär pass oaktiv. detta äro ett beteende som icke bör accepteras eller fortgå, och jag ber ödmjukast om eder förlåtelse! (ursäkta för gammelsvenskan). har helt enkelt känt mig för tråkig för att över huvud taget komma i närheten av att skriva ett blogginlägg. bara så ni vet, jag har verkligen ingen röd tråd för detta inlägg, så ska även för mig själv bli mycket spännande att se hur detta urartar sig. alltså ajaj, jag har extrem jätteskoskav på båda baksidorna av båda mina fötter. då menar jag inte ett litet mes-sår utan rejäl uppköttning. anledningen till detta följer härnäst.

jag har två böcker, den ena på svenska och den andra på engelska à la cirkus 400 sidor var att läsa ut tills på måndag. eftersom jag är en så otroligt smart och framåttänkande invidivid har jag under de åtaliga veckorna jag haft på mig att läsa dessa böcker skjutit fram påbörjningen av läsningen tills denna vecka, med argumentationen att jag minsann är en snabb och duktig läsare som lugnt klarar av att läsa ut dem på sju dagar. men tji fick jag! påbörjade glad till mods engelskaboksläsningen i måndes, men råkade av någon konstig anledning (jag låg nerbäddad i min säng och med otrolig sömnbrist) somna efter 8 lästa sidor. min läsning har av olika anledningar inte gått särskilt framåt sedan dess. så idag var jag tvungen att ta mig själv i samman och stanna hemma skolan för att panikläsa mina två ytterst hemskt jättetråkiga böcker (som jag för övrigt inte valt själv). jag vet, inte så bra planerat, men detta var faktiskt en krissituation av hög grad.

så imorse tänkte jag slå min plan till verket, och stängde lugnt av mitt alarm för att unna mig lite extra sömn inför den kommande intensiva läsdagen. men såklart gick mina planeringar inte riktigt som jag tänkt mig. hade helt glömt bort att min kära moder bara idag, av alla dagar, skulle till jobbet typ fyrtiofem minuter senare än jag brukar ta bussen. så jag fick stapla mig upp ur sängen, dra på mig några kläder och låtsas gå till bussen. väldigt konstigt om hon inte misstänkte någonting då jag lämnade huset med trötta ögon, osminkad och med fettigt ofixat hår och utan min vanliga stora bunt med skolböcker. i all hast slängde jag på mig första möjliga skor, som var ett par halvnya ballerina och började min 45 minuters planlös rundvandring i min ort, för att sedan återvända hem. jag gick och gick, faktiskt väldigt mysigt och varmt och somrigt och fint. fast efter enbart några minuter började det svida och göra ont i mina fötter. det blev med tiden bara värre, men jag bet ihop och fortsätte gå. nu i efterhand förstår jag bara inte mig själv, kunde ju bara tagit av mina himla mördarskor och gått barfota. men icke, jag bet ihop och mot slutet kan av min lilla vandring måste jag sett ut som en gråtfärdig konstiggående tant med ledvärk och sneda fötter, med gånghastighet på 0.00001 mm/sekunden.

efter att tagit risken att återvända hem lite tidigare än beräknat, för att inte missa början av ett av mina favvisprogram (om en finurlig gul svamp och en korkad sjöstjärna) och otrolig värk i mina fötter, tog jag en stor risk som var nära att få hela min plan i stöpet. efter att ha smygit in i min grannes trädgård för att för säkerhets skull (var i princip helt säker på att mamma redan åkt) kolla om kusten var klar, hörde jag ett par nycklar som rasslade. kollade även lite försiktigt fram ur mitt gömställe och hjälp, där stod mamma framför bilen. jag blev stel av skräck. vart låg solen, syndes min skugga, hade hon sett mig, hade grannarna sett mig (jag låg trotts allt som en annan idiot i deras trädgård)?! jag smög sakta ut ur mitt gömställe, och började efter ett tag springa så långt bort från mitt hem som möjligt. ni kan inte ana vilken extrem smärta jag genom mina extremt skoskaviga fötter fick genomlida! efter den springningen tog jag dock mitt förnuft till fånga och tog av mig mina hemska skor, och gick barfota. återvände sedan och kollade med hjärtat i halsgropen om bilen stod kvar, vilket den inte gjorde. så gick hem, kollade på programet, åt lite onyttigheter och började att läsa.


kan lugnt säga att detta inte varit den bästa dagen i mitt liv! förutom fötterna, som jag för eran egen skull inte kommer ge någon detaljerad beskrivning av har jag ju också tillbringat hela dagen åt äckelläsning. faktiskt har jag nästan läst ut engelskaboken, vilket får mig att känna mig väldigt duktig. något som sedan får mig att inte känna mig lika munter är det faktum att jag har en hel bok till att läsa ut. men det problemet är lite halvt löst, då jag precis laddat ner filmatiseringen av den. jag håller bara tummarna för att den stämmer någorlunda ihop med originalet och att jag inte hamnar i samma kniviga situation som med bridget jonesboken, varav det verkar som filmens enda likhet med boken var den gemensamma titeln.

okej, en liten slutsats här dårå. arvika, way out west och peace & love har ju lätt de bästa
artisterna. men till hultsfred kommer en del ok band + älskade babyshambles, vilket väger
upp otroligt mycket ! the courteeners hade också varit väldans kul att se. till arvika kommer
en del väldigt bra band, och peace & love och way out west likaså. min beslutsångest är
hög just nu känner jag. men okej, har redan lovat tre olika människor att åka till hultsfred
med dom, vilket jag får komma på någon bra anledning att slingra mig ur. för just nu lutar
det otroligt mycket åt arvika minsann, eftersom en del mycket roliga personer ska dit. jadu,
intressesmurfarna hoppar högt just nu känner jag. ha en bästigast vårnatt allihopa! själv
måste jag efter att ha tillbringat hela dagen barfota utomhus sorgligt nog gå till sängs om
någon timme på grund av en inte så önskad tidig uppgång imorgon. puss godnatt!